Sånger från Älven
Älven kränger sig genom landskapet.
Utan att ta hänsyn till varken humla eller sten.
Bryter sig genom skog och mark. 
Maler berg till grus - grus till sand - sand till lera.
Knäcker trädstammar som om det vore tändstickor.
Drar gränser - Till synes utan att betänka vad som är till öst eller väst, norr eller söder.

Den är skoningslös, otämjbar.
Kanske det är därför den är så förlockande?
I bästa fall kan du dansa med den, men på en dålig dag slutar din dans i den.
Då är det bara att hoppas att Nornorna spunnit dig en lång tråd.

Den forsar fram.
Ständigt på jakt framåt, eller är det bakåt?
Obrydd om vad som var, vad som är eller vad som komma skall.
I konstant rörelse maler den ned verkligheten, och formar allt den kommer över.

Om du sluter dina ögon och lyssnar så kan du höra Näcken spela på sin fela.
Eller är det alverna som sjunger för dom som passerat till hel;
Timmerflottaren som tog ett snedsteg 
Fiskaren som gick för långt ut
Båten som kantrade 
Översvämningen som kom fortare än någon kunnat ana.

Eller är det Vardøger som ropar att du för guds skull skall hålla dig undan;
“Älven är okontrollerbar och skoningslös, det finns ingen möjlighet att ha ett sunt förhållande till en sådan vilde!”
Men det är redan försent, relationen är sedan länge fastslagen
Kärleken redan etablerad
Älven forsar genom dig
Älven är du

The day before deinstalling, the river rose several meters
My works disappeared

The river gives
The river takes